Församlingsplantering, kohuvudsoppa och frihetsglädje i Albanien

Under den mörkaste tiden på året – domsöndagstid begav sig två representanter från den Evangeliska Brödraförsamlingen i Sverige, Klas Lindberg från Stockholm och Mike Boije från Göteborg ut på missionsresa till Albanien inbjudna av den lutherska herrnhutiska kyrkan i Tirana och Pogradec.

Kontakten hade knutits på sommarens synod I Königsfeld och syftet med resan var att fördjupa relationerna med trossyskonen i Albanien och uppmuntra till evangelisation. I bibeln kallas Albanien Illyrien. Språket är unikt i Europa och antas härstamma från etruskerna, ett folk som krossades av romarna.

Albanien tillhör ett av de länder som varit mest stängt för evangelium. Under den Enver Hoxha regeringstid från 1944 till hans död 1985 kriminaliserades all religionsutövning och ateismen upphöjdes till enda norm. Idag räknar sig ungefär 50 % av Albaniens 3,5 miljoner invånare som muslimer, 20 % katoliker, 20 % albansk-ortodoxa och resterande 10 % är protestanter eller tillhör andra grupper. De flesta är dock bara troende till namnet. Man firar ofta både muslimska och kristna högtider i samma familj. Under Hoxhas hårda styre led de kristna svårt. Framförallt katolikerna fick många martyrer. De allra flesta som idag är mellan ca 25 och 68 tvingades leva sina liv utan någon som helst kunskap om vad den kristna tron handlar om. Biblar var totalt förbjudna att inneha.

I denna andligt sterila miljö fick några kvinnor, Vjolica Mazi och Viola Grillo möta Gud. De sökte efter en andlig gemenskap. Efter murens fall kom en herrnhutisk missionär från Christiansfeld i Danmark till Tirana. Han blev deras andlige fader. En ny herrnhutisk gemenskap kunde sakta växa fram. Dessa kvinnor började undervisa barnen omkring sig. Idag har de vuxit upp till vuxen ålder och tar ansvar i församlingen på olika sätt, alltmedan barnen fortsätter att strömma till kyrkornas barnverksamhet.

Idag finns det herrnhutiska församlingar på fem platser i Albanien, trots att man inte har någon präst. Prästen Jörgen Beutler från Christiansfeld Danmark besöker Albanien en gång i kvartalet och handhar då sakramenten, döper och delar ut nattvarden och undervisar dem i Guds ord.

Det var en stor glädje att få predika i dessa församlingar med så många barn och ungdomar. Den personliga förbönen efter gudstjänsten rörde många djupt och det kanske blev vårt viktigaste bidrag till att uppbygga människorna i deras tro.

Några dagar efter vårt besök skulle man fira ett viktigt jubileum. Den 28 november var det exakt hundra år sedan man skakade av sig det ottomanska väldet. Hela landet var prytt med den albanska flaggan, den svarta dubbelörnen på röd botten.

Man firade den store Skanderbeg (bilden) som levde på 1400-talet och som besegrade ottomanerna i upprepade strider. Han har på senare år upphöjts till nationalhjälte och hans jättelika svärd visades på Nationalmuseet i Tirana. Efter ett specialbesök i museet blev vi intervjuade av den nationella TV-kanalen och fanns med som ett nyhetsinslag i deras nyhetsutsändningar på kvällen.

På fredagen åkte vi iväg på vindlande vägar över bergen till den vackra staden Pogradec som ligger vid en stor sjö. Församlingen där leddes av ett ungt par med tidigare muslimsk bakgrund. Vi njöt av det fina sommarvädret, men nätterna var kalla med ca 13 grader inomhus. På morgonen bad vi om att få äta en typisk albansk frukost. De tog oss med till en liten sylta där det serverades stora portioner kohuvudsoppa. Allt ovanför bogen togs tillvara, kinder, tunga, nos, läppar, ögonlock etc. Den kraftiga frukosten som åts med vitt bröd och vatten smakade mycket gott, men några bitar vitt kött med slapp konsistens verkade innehålla ovanligt mycket fett och tillhörde inte favoriterna. Det visade sig vara bitar av hjärnan.

Albanien är ett av få länder i Europa med rejäl ekonomisk tillväxt, närmare 12 % per år, men det sker från den näst lägsta utgångspunkten i Europa. Endast Moldavien är fattigare. En hårklippning kostar 25 kronor!

Vi mötte underbara trossyskon i Albanien. De visade oss en stor generositet och värma. Sällan har jag upplevt en så avspänd gemenskap med andra kristna och sällan har jag skrattat så mycket som vi gjorde då vi vandrade på Tiranas gator. Våra syskon längtar efter mer gemenskap med oss och vi har så mycket att lära av dem. Vi behöver varandra.

Klas Lindberg

Taggar: , ,