Om oss

Sibyllegatan 13
Sibyllegatan 13, exteriör
Inne på Sibyllegatan
Sibyllegatan 13, kyrkolokal
Sveavägen exteriör
Sveavägen 32
Historisk bild 1808
Historisk bild 1808
Gårdshuset vid Kungsträdgårdsgatan 12

om oss

Evangeliska Brödraförsamlingen i Stockholm

Vilka är vi?

Evangeliska Brödraförsamlingen är en “öppen, kristen vänkrets med herrnhutisk touch”. Vår historia, med anor ända från 1700-talet, är rik med många gripande livsöden. Herrnhutarnas självutgivande livsstil, deras brinnande iver för mission, den ickehierarkiska och demokratiska organisationen, den holistiska människosynen och social omsorgen om den svagare, den radikala jämställdheten mellan könen och glädjen i sången och musiken m.m. har varit och är än idag en stor inspirationskälla. Våra stadgar säger att prästen i församlingen ska vara prästvigd i Svenska kyrkan eller motsvarande kyrka i den världsvida lutherska kyrkofamiljen, för det är där vi har vår andliga hemort. Våra samlingar är öppna och enkla och vi vill alltid sätta Jesus i centrum. Mitt inne i storstadens hektiska puls finns vill vi finnas som en oas för dig som har en andlig längtan.

Du är varmt välkommen till oss!

Något om vår historia i Stockholm

Den lutherska ortodoxin under 1600-talet och framåt, med sin starka betoning på luthersk renlärighet, långa predikningar och tvång att gå i en kyrka som blivit statens förlängda arm hade skapat en längtan efter ett mer helgjutet och fritt kristenliv.

Det tog sig uttryck i att man samlades till bön, bibelläsning och samtal i små grupper, så kallade ”konventiklar”, oftast utan en präst närvarande. Inte minst i Stockholm fanns många sådana grupper, med olika inriktning, många av dem radikala med ”svärmiska” övertoner. Den första större rörelsen som påverkade det andliga livet i Stockholm, var pietismen. Äkthet och andlig fördjupning var ledorden. Tyvärr visade det sig att pietismen ibland tenderade att bli lagisk. Herrnhutismens kärleksbudskap blev hos många svaret på den längtan man bar på inombords.

Stockholm hade embryot till vår församling börjat bildas på bönemöten under 1720-talet. Det var framförallt kring den pietistiske Erik Tolstadius, kyrkoherde i Holmskyrkan, (tidigare Amiralitetsförsamlingen på Skeppsholmen) och dåtidens mest tongivande väckelsepredikant i Stockholm som människor samlades på söndagskvällarna. Man samlades i hemmen i Stockholm, sjöng psalmer, bad och lyssnade till en levande förkunnelse. Ofta gick Erik Tolstadius igenom den predikan han hade hållit tidigare under söndagsgudstjänsten och lade ut bibeltexten ytterligare.

Kafferummet på Sibyllegatan
Kafferummet på Sibyllegatan
Christina Charlotta Hjärne

Under 1740-talet sändes två pastorer ifrån Herrnhut till denna grupp, efter att man i Stockholm stått i förbindelse med Herrnhut en tid. Från början möttes herrnhutismen med misstänksamhet och anklagades för att vara alltför känslomässig och läromässigt svag. Ganska snart övervanns motståndet hos många och en sprudlande glädje och tacksamhet till Frälsaren som i vidunderlig kärlek offrat sitt liv för mänskligheten började genomsyra gemenskapen.

Urban Hjärne, läkaren som blivit mest känd för att aktivt ha bidragit till att häxprocesserna i Sverige avskaffades var öppen för de nya strömningar som svepte fram i Stockholm. Han hade 26 barn, med två fruar, och den näst yngste sonen Erland, blev med sin hustru Christina Charlotta, född Rudbeck djupt gripna av herrnhutismen. Deras skepsis hade bytts i tårar under genomläsningen av greve Nicholaus von Zinzendorfs ”Berlinerbrief”. Där och då stod det klart för dem hur oändligt stor den lidande Frälsarens kärlek var och de beslöt att med allt de ägde tjäna och älska honom. 

Tyvärr avled både Erland och sonen Urban och Christina Charlotta stod som ensam ägare till familjens stora tomt i Kungsträdgården. Den sträckte sig från kanten av nuvarande Kungsträdgården ända ner mot Nybroviken. Under 1760-talet lyckades hon mot alla odds få bygglov för en kyrkobyggnad på tomten. Det var den första privatfinansierade kyrkobyggnaden i Sverige sedan reformationen. Trots att den var slarvigt byggd och mindre än Christina Charlotta önskat beredde den stor glädje i församlingen.

När den stora stadsplaneringen skedde då Kungsträdgården skulle öppnas för allmänheten blev församlingen tvungen att sälja av delar av tomten. Den första försäljningen gick till det som skulle bli Berns salonger. En debatt om det verkligen var lämpligt att sälja Herrens mark till ett nöjesetablissemang följde som ändå slutade med ett ja till försäljning eftersom man ansåg att Gud som ju är ju glädjens Gud nog skulle ha förståelse för församlingens situation.

Man investerade i nya fastigheter och till slut ägde man många fastigheter runt om i Stockholm. En stor kyrka byggdes i hörnet Sveavägen/Apelbergsgatan med tillhörande kontor och lägenheter.

Ett projekt med olyckligt slut där man försökte skapa en herrnhutisk by med kyrka och allt i Stocksundstorp sattes igång under 1980-talet. Felaktiga kalkyler, alltför vidlyftiga visioner, kombinerat med 90-talets finanskris drev Hjärneska fonden i konkurs 1995. Detta var ett sorgens år för Brödraförsamlingen. Endast en bråkdel var möjligt att rädda, men för det lilla man lyckats skrapa ihop av skärvorna kunde man köpa fastigheten på Sibyllegatan13 där församlingen nu hör hemma. 

Michael Hertzsch har varit församlingens föreståndare i 28 år fram till 2011, då han efterträddes av Klas Lindberg, församlingens nuvarande präst.